Du kan inte förstöra något som redan är trasigt
Simple
When imperfect becomes perfect
"She’s not perfect - you aren’t either, and the two of you may never be perfect together but if she can make you laugh, cause you to think twice, and admit to being human and making mistakes, hold on to her and give her the most you can. She may not be thinking about you every second of the day, but she will give you a part of her that she knows you can break - her heart. So don’t hurt her, don’t change her, don’t analyze and don’t expect more than she can give. Smile when she makes you happy, let her know when she makes you mad, and miss her when she’s not there." -Bob Marley
Inaktiverad kärlek
Jag trodde verkligen att du var mitt livs kärlek. Och kanske i framtiden, kan vi vara tillsammans igen. Så jag inaktiverar dig, försöker begrava mina känslor för dig. För just nu är vi kanske inte rätt för varandra.
Din för alltid.
Le Love
Dreams
Bild: Le Love
Känslomänniska
När jag tittade in i dina klarblå ögon påminde de mig om havet. Min blick blev tom. En förmåga jag har när mina känslor blir överväldigande. Jag stänger ner mitt känslosystem. Människor runt omkring mig brukar bli förvånade när de hör/hört att jag mår eller mått dåligt. Ofta har jag inte hanterat min känslor och mött dem, utan istället stängt undan dem i vad jag alltid trott var en trygg mörk vrå. En dålig egenskap. Svart eller vitt. Visa inget eller visa allt.
Jag tittade in i dina vackra ögon och stängde ner mitt system. Min blick blev tom för att jag var tvungen att överleva. Hur skulle jag då ha kunnat möta din blick med något annat än tomhet? Hur kan man se på någon med värme när denna person så totalt förstört dig? Hur mycket han än vill mig väl. Hur ska jag orka kliva upp en enda morgon till om jag måste sätta någon annan än mig själv först just nu?
Det gör så ont att inte vara hel, att vara trasig. Det gör så fruktansvärt ont att inte ha anat, inte vetat, inte kunnat göra något för att förändra utgångsläget. Att försöka hålla din hand en sista gång med tårar rinnande från min kind och upptäcka att jag är trasig och nu måste jag dessutom stå på egna ben. Paniken, ångesten som rinner igenom blodet när man inser att det är över. Paniken som bubblar inom mig när jag inser att mitt sår bara blöder, blöder och blöder.
Det finns så mycket känslor i min kropp. Så mycket som var tvunget att komma upp till ytan nu. Jag är en känslomänniska, jag känner mycket men har varit dålig på att hantera och möta mina känslor. Fanns det betysättning skulle jag få IG. Och jag tror att känner man mycket som människa måste man nog tvungen att vara lite extra stark. Man måste vara starkare än sina känslor så man inte en dag bestämmer sig för att hoppa framför ett tåg för att hjärtat brast en gång för mycket.
Jag har bestämt mig för att vara stark nu. Jag ska bryta min vana att gömma mina känslor och göra det rätt denna gång. Jag ska vara stark. Det betyder inte att det inte gör ont, att det inte är synd om mig. Det betyder inte att jag har det lätt, det betyder bara att jag har alla känslor i världen just nu!
Jag måste vara stark för att överleva, för för mig är det inte bara känslorna av att ha förlorat honom jag måste bearbeta. Det är så mycket mer i mitt liv som bara blivit undangömt och förträngt. Jag börjar på noll nu, alla känslor ska bearbetas och jag är redo för att bli en ny lyckligare JAG som inte är beroende av en annan människas kärlek för att må bra!
Och jag har förstått av den hjärtesorg jag fick när min älskade lämnade mig att allt jag burit inom mig, har gjort mig till en person som jag inte vill vara. Svartsjuk, avundsjuk, lättirriterad, arg, ledsen och allt detta utan anledning. Nu får det vara bra! Och det är inget jag bara säger. Jag har redan påbörjat vägen mot ett nytt lyckligare jag!
Jag tittade in i dina vackra ögon och stängde ner mitt system. Min blick blev tom för att jag var tvungen att överleva. Hur skulle jag då ha kunnat möta din blick med något annat än tomhet? Hur kan man se på någon med värme när denna person så totalt förstört dig? Hur mycket han än vill mig väl. Hur ska jag orka kliva upp en enda morgon till om jag måste sätta någon annan än mig själv först just nu?
Det gör så ont att inte vara hel, att vara trasig. Det gör så fruktansvärt ont att inte ha anat, inte vetat, inte kunnat göra något för att förändra utgångsläget. Att försöka hålla din hand en sista gång med tårar rinnande från min kind och upptäcka att jag är trasig och nu måste jag dessutom stå på egna ben. Paniken, ångesten som rinner igenom blodet när man inser att det är över. Paniken som bubblar inom mig när jag inser att mitt sår bara blöder, blöder och blöder.
Det finns så mycket känslor i min kropp. Så mycket som var tvunget att komma upp till ytan nu. Jag är en känslomänniska, jag känner mycket men har varit dålig på att hantera och möta mina känslor. Fanns det betysättning skulle jag få IG. Och jag tror att känner man mycket som människa måste man nog tvungen att vara lite extra stark. Man måste vara starkare än sina känslor så man inte en dag bestämmer sig för att hoppa framför ett tåg för att hjärtat brast en gång för mycket.
Jag har bestämt mig för att vara stark nu. Jag ska bryta min vana att gömma mina känslor och göra det rätt denna gång. Jag ska vara stark. Det betyder inte att det inte gör ont, att det inte är synd om mig. Det betyder inte att jag har det lätt, det betyder bara att jag har alla känslor i världen just nu!
Jag måste vara stark för att överleva, för för mig är det inte bara känslorna av att ha förlorat honom jag måste bearbeta. Det är så mycket mer i mitt liv som bara blivit undangömt och förträngt. Jag börjar på noll nu, alla känslor ska bearbetas och jag är redo för att bli en ny lyckligare JAG som inte är beroende av en annan människas kärlek för att må bra!
Och jag har förstått av den hjärtesorg jag fick när min älskade lämnade mig att allt jag burit inom mig, har gjort mig till en person som jag inte vill vara. Svartsjuk, avundsjuk, lättirriterad, arg, ledsen och allt detta utan anledning. Nu får det vara bra! Och det är inget jag bara säger. Jag har redan påbörjat vägen mot ett nytt lyckligare jag!
Frågor om kärlek
Hur vet man egentligen vem som är den rätte?
Hur kompletterar två människor varandra i ett förhållande och hur hålls gnistan vid liv?
Och vad händer när kärleken dör? Vad händer när ena halvan inte alls vill, känner och tycker likadant?
Vad händer om man aldrig vågar berätta om sina känslor för varandra? Kommunikation är väl A och Ö
Vad händer om man möts igen om tio år? Finns kärleken kvar?
Hur kompletterar två människor varandra i ett förhållande och hur hålls gnistan vid liv?
Och vad händer när kärleken dör? Vad händer när ena halvan inte alls vill, känner och tycker likadant?
Vad händer om man aldrig vågar berätta om sina känslor för varandra? Kommunikation är väl A och Ö
Vad händer om man möts igen om tio år? Finns kärleken kvar?
Så älskade jag
Inte en endaste dag förfluter utan att jag tänker på honom. Hjärtat stannar fortfarande varje gång jag hör hans namn, ser saker som är knutna till honom, ser bilder eller känner hans dofter.
Det gör ont, så otroligt ont att inte ha sett honom, mitt livs kärlek, i ögonen sedan dagen han lämnade mig. Han är den människa som gjort större intryck och avtryck i mig än någon jag tidigare eller senare i mitt liv mött. Och det känns som att jag ska gå av, mitt itu, för jag har förstått att jag aldrig erbjöd honom hela mig. Hur skulle jag kunna erbjuda en annan människa hela mig, när jag inte ens funnits där för mig själv?! Jag var ett tomt skal som fylldes upp av hans kärlek. Men den tog slut.
Jag skriver dagligen till honom i mitt anteckningsblock. Fyller det med texter och ord. Ibland en mening ibland flera tusen! Ibland en dikt, ibland en novell. Brev till en svunnen kärlek. Jag förbannar mig själv, (hatar är ett så starkt ord), kärleken och minnet av kärleken. Förbannar att det senaste minnet av kärleken ligger på sjukhusintensiven och vårdas för svåra inre skador. Det sista vi såg av kärleken var hur ont den kan göra.
Och jag önskar honom såklart det bästa, men vetskapen om att jag inte kunde ge honom det bästa, det han förtjänar, det gör mig helt tom. Det gör mig tom och det gör mig ont att det behövde komma till detta för att jag ska inse att jag inte mått bra, att jag aldrig gett av hela mig, att jag har varit så otroligt självisk man någonsin kan vara i ett förhållande.
Men ibland tar herren outgrundliga vägar och just nu måste jag vandra vägen ensam för att hitta mig själv igen. Det har jag insett nu. Och det som inte dödar, gör en kanske inte alltid starkare men alltid visare. Och jag har lärt mig mycket, inte bara om kärlek och förhållanden de sista två månaderna, utan om mig själv, hur viktigt det är att ta hand om sig själv hela tiden, ha sitt eget liv, trots att man är i ett förhållande. Den läxan var värd att lära, trots smärtan och ibland är läxan svår och gör ont!
Det gör ont, så otroligt ont att inte ha sett honom, mitt livs kärlek, i ögonen sedan dagen han lämnade mig. Han är den människa som gjort större intryck och avtryck i mig än någon jag tidigare eller senare i mitt liv mött. Och det känns som att jag ska gå av, mitt itu, för jag har förstått att jag aldrig erbjöd honom hela mig. Hur skulle jag kunna erbjuda en annan människa hela mig, när jag inte ens funnits där för mig själv?! Jag var ett tomt skal som fylldes upp av hans kärlek. Men den tog slut.
Jag skriver dagligen till honom i mitt anteckningsblock. Fyller det med texter och ord. Ibland en mening ibland flera tusen! Ibland en dikt, ibland en novell. Brev till en svunnen kärlek. Jag förbannar mig själv, (hatar är ett så starkt ord), kärleken och minnet av kärleken. Förbannar att det senaste minnet av kärleken ligger på sjukhusintensiven och vårdas för svåra inre skador. Det sista vi såg av kärleken var hur ont den kan göra.
Och jag önskar honom såklart det bästa, men vetskapen om att jag inte kunde ge honom det bästa, det han förtjänar, det gör mig helt tom. Det gör mig tom och det gör mig ont att det behövde komma till detta för att jag ska inse att jag inte mått bra, att jag aldrig gett av hela mig, att jag har varit så otroligt självisk man någonsin kan vara i ett förhållande.
Men ibland tar herren outgrundliga vägar och just nu måste jag vandra vägen ensam för att hitta mig själv igen. Det har jag insett nu. Och det som inte dödar, gör en kanske inte alltid starkare men alltid visare. Och jag har lärt mig mycket, inte bara om kärlek och förhållanden de sista två månaderna, utan om mig själv, hur viktigt det är att ta hand om sig själv hela tiden, ha sitt eget liv, trots att man är i ett förhållande. Den läxan var värd att lära, trots smärtan och ibland är läxan svår och gör ont!
Det var då
Nu är det så att ibland försvinner saker utan att lämna spår
och alla fortsätter livet fast några men består
Och du vet lika väl som jag, Viola
att den lycka som existerade mellan det oss som var är död
den kommer aldrig återuppstå
för det kommer aldrig att bli VI igen, vissa saker har bäst-före-datum
och vår kärlek hade det
Det finns inte längre några samtal kvar att ringa
och alla brev som aldrig skrevs blir för alltid oskrivna
det finns länder och platser som aldrig besöktes
men jag gråter inte längre för det, Viola
Det finns datum som aldrig blev ihågkommna
och ord som aldrig sades
planer som aldrig fullföljdes
Men jag är glad att jag överlever, Viola
och alla fortsätter livet fast några men består
Och du vet lika väl som jag, Viola
att den lycka som existerade mellan det oss som var är död
den kommer aldrig återuppstå
för det kommer aldrig att bli VI igen, vissa saker har bäst-före-datum
och vår kärlek hade det
Det finns inte längre några samtal kvar att ringa
och alla brev som aldrig skrevs blir för alltid oskrivna
det finns länder och platser som aldrig besöktes
men jag gråter inte längre för det, Viola
Det finns datum som aldrig blev ihågkommna
och ord som aldrig sades
planer som aldrig fullföljdes
Men jag är glad att jag överlever, Viola
Jag önskar du fanns Viola
Det var länge sedan nu, Viola
Men jag har inte glömt dig
Jag har bara inte behövt dig under lång tid
Men säg min Viola hur lagar man något som gått sönder?
När det som gått sönder är ens hjärta
Och vad gör man när välrden snurrar alldeles för fort?
Det var länge sedan nu, Viola
Men nu behöver jag dig mer än någonsin igen
Och jag önskar att du fanns på riktigt och kunde trösta mig
Jag har läst allt jag skrivit till dig, Viola
Kan du säga mig hur en människa kan må så dåligt som jag gjort
Utan dig hade jag aldrig kommit vidare
Men hur lagar man ett hjärta som gått i tusen bitar?
Silvertejp lagar allt säger dom, Viola
Men lagar det verkligen ett krossat hjärta?
Men jag har inte glömt dig
Jag har bara inte behövt dig under lång tid
Men säg min Viola hur lagar man något som gått sönder?
När det som gått sönder är ens hjärta
Och vad gör man när välrden snurrar alldeles för fort?
Det var länge sedan nu, Viola
Men nu behöver jag dig mer än någonsin igen
Och jag önskar att du fanns på riktigt och kunde trösta mig
Jag har läst allt jag skrivit till dig, Viola
Kan du säga mig hur en människa kan må så dåligt som jag gjort
Utan dig hade jag aldrig kommit vidare
Men hur lagar man ett hjärta som gått i tusen bitar?
Silvertejp lagar allt säger dom, Viola
Men lagar det verkligen ett krossat hjärta?
