Känslomänniska
När jag tittade in i dina klarblå ögon påminde de mig om havet. Min blick blev tom. En förmåga jag har när mina känslor blir överväldigande. Jag stänger ner mitt känslosystem. Människor runt omkring mig brukar bli förvånade när de hör/hört att jag mår eller mått dåligt. Ofta har jag inte hanterat min känslor och mött dem, utan istället stängt undan dem i vad jag alltid trott var en trygg mörk vrå. En dålig egenskap. Svart eller vitt. Visa inget eller visa allt.
Jag tittade in i dina vackra ögon och stängde ner mitt system. Min blick blev tom för att jag var tvungen att överleva. Hur skulle jag då ha kunnat möta din blick med något annat än tomhet? Hur kan man se på någon med värme när denna person så totalt förstört dig? Hur mycket han än vill mig väl. Hur ska jag orka kliva upp en enda morgon till om jag måste sätta någon annan än mig själv först just nu?
Det gör så ont att inte vara hel, att vara trasig. Det gör så fruktansvärt ont att inte ha anat, inte vetat, inte kunnat göra något för att förändra utgångsläget. Att försöka hålla din hand en sista gång med tårar rinnande från min kind och upptäcka att jag är trasig och nu måste jag dessutom stå på egna ben. Paniken, ångesten som rinner igenom blodet när man inser att det är över. Paniken som bubblar inom mig när jag inser att mitt sår bara blöder, blöder och blöder.
Det finns så mycket känslor i min kropp. Så mycket som var tvunget att komma upp till ytan nu. Jag är en känslomänniska, jag känner mycket men har varit dålig på att hantera och möta mina känslor. Fanns det betysättning skulle jag få IG. Och jag tror att känner man mycket som människa måste man nog tvungen att vara lite extra stark. Man måste vara starkare än sina känslor så man inte en dag bestämmer sig för att hoppa framför ett tåg för att hjärtat brast en gång för mycket.
Jag har bestämt mig för att vara stark nu. Jag ska bryta min vana att gömma mina känslor och göra det rätt denna gång. Jag ska vara stark. Det betyder inte att det inte gör ont, att det inte är synd om mig. Det betyder inte att jag har det lätt, det betyder bara att jag har alla känslor i världen just nu!
Jag måste vara stark för att överleva, för för mig är det inte bara känslorna av att ha förlorat honom jag måste bearbeta. Det är så mycket mer i mitt liv som bara blivit undangömt och förträngt. Jag börjar på noll nu, alla känslor ska bearbetas och jag är redo för att bli en ny lyckligare JAG som inte är beroende av en annan människas kärlek för att må bra!
Och jag har förstått av den hjärtesorg jag fick när min älskade lämnade mig att allt jag burit inom mig, har gjort mig till en person som jag inte vill vara. Svartsjuk, avundsjuk, lättirriterad, arg, ledsen och allt detta utan anledning. Nu får det vara bra! Och det är inget jag bara säger. Jag har redan påbörjat vägen mot ett nytt lyckligare jag!
Jag tittade in i dina vackra ögon och stängde ner mitt system. Min blick blev tom för att jag var tvungen att överleva. Hur skulle jag då ha kunnat möta din blick med något annat än tomhet? Hur kan man se på någon med värme när denna person så totalt förstört dig? Hur mycket han än vill mig väl. Hur ska jag orka kliva upp en enda morgon till om jag måste sätta någon annan än mig själv först just nu?
Det gör så ont att inte vara hel, att vara trasig. Det gör så fruktansvärt ont att inte ha anat, inte vetat, inte kunnat göra något för att förändra utgångsläget. Att försöka hålla din hand en sista gång med tårar rinnande från min kind och upptäcka att jag är trasig och nu måste jag dessutom stå på egna ben. Paniken, ångesten som rinner igenom blodet när man inser att det är över. Paniken som bubblar inom mig när jag inser att mitt sår bara blöder, blöder och blöder.
Det finns så mycket känslor i min kropp. Så mycket som var tvunget att komma upp till ytan nu. Jag är en känslomänniska, jag känner mycket men har varit dålig på att hantera och möta mina känslor. Fanns det betysättning skulle jag få IG. Och jag tror att känner man mycket som människa måste man nog tvungen att vara lite extra stark. Man måste vara starkare än sina känslor så man inte en dag bestämmer sig för att hoppa framför ett tåg för att hjärtat brast en gång för mycket.
Jag har bestämt mig för att vara stark nu. Jag ska bryta min vana att gömma mina känslor och göra det rätt denna gång. Jag ska vara stark. Det betyder inte att det inte gör ont, att det inte är synd om mig. Det betyder inte att jag har det lätt, det betyder bara att jag har alla känslor i världen just nu!
Jag måste vara stark för att överleva, för för mig är det inte bara känslorna av att ha förlorat honom jag måste bearbeta. Det är så mycket mer i mitt liv som bara blivit undangömt och förträngt. Jag börjar på noll nu, alla känslor ska bearbetas och jag är redo för att bli en ny lyckligare JAG som inte är beroende av en annan människas kärlek för att må bra!
Och jag har förstått av den hjärtesorg jag fick när min älskade lämnade mig att allt jag burit inom mig, har gjort mig till en person som jag inte vill vara. Svartsjuk, avundsjuk, lättirriterad, arg, ledsen och allt detta utan anledning. Nu får det vara bra! Och det är inget jag bara säger. Jag har redan påbörjat vägen mot ett nytt lyckligare jag!
Åsikter
Trackback
