SOFIE

Vi är mer än vänner, men mindre än älskade
För vi har förlorad kreativitet, baby
Och det finns inget kvar att sätta eld på, allt står nu i brand
Och ni kan bränna oss på bål, för vi blir aldrig som ni

Mitt hjärta har ekat tomt så många gånger
Men det är sådant man får räkna med
Det är bieffekten av att älska och förlora
Och det är ord som kärlek och hudnära som får mig
att både le och gråta

Det måste vara något i ditt blod
men din skönhet är så egen
att allt annat är lögn

Det är stunder som den vi delade under busskuren
i flykten från natten
som får speciella platser på min inre anteckningstavla
Jag försöker skriva med en känsla
men den når inte ut, den når bara in
Och du berör mig under skinnet, baby

Och de säger att kärlek sitter i hjärnan, men det struntar jag i
för den sitter i hela jävla kroppen!
Och visste du att det flyger fjärilar genom mina blodkärl när du ler?

Det är nu asfalten slutar ta emot mina tunga steg
för nu svävar jag baby, jag svävar!